Lisa

då har jag varit där, mitt hjärta slog så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet på mig.
det handlade då om min frånvaro, som låg en halv procent från gränsen. så ja, jag
var ju inte direkt förvånad över det heller. men jao, så kom vi in på vad det berodde på
och det var ju för mig det självklara svaret om mina föräldrars skiljsmässa, så började
vi prata massa om det istället, och ja, sen kom vi in på att ja gillade att fota och hon tyckte
det var en jättetrevlig hobby som jag borde ta längre, typ. allt som allt kändes det bra
efteråt och jag ska dit igen, skiter i om folk ser mig som ett psykfall nu faktiskt, det enda
jag vill är att bli lycklig igen, kan inte ha det såhär mer, det är bara ett faktum.


XxX