Lisa

nu har jag nog satt mig i skiten dock. för första gången på veckor har jag tröttnat på att mamma ältar saker om och om och om igen. vi satt och åt middag. hon ojjar sig över att tv-kanalerna på ovanvåningen inte funkar som dom ska och detta blev helt plötsligt något bland det jobbigaste just nu. hon suckar och säger att innan kunde hon iallafall fått hjälp av pojkvännen men oj vad jobbigt det är nu. *pik att jag ska hjälpa henne* jag frågar henne varför hon inte ringer kundtjänst? hon säger återigen att pojkvännen hade hjälpt henne osv osv. jag fick till slut nog och utbrast i något som lät ungefär såhär "Men han hjälpte ju aldrig dig ändå?" dessa sex orden bildade tydligen en mening som blev extremt jobbig att hantera.

jag sa inget mer, fastän jag hade fler meningar beredda att lämna munnen. släpp det. släpp det och gå vidare vill jag bara säga. men det kan jag inte.

jag kan ta den oförtjänta skiten och gnället jag får för att hon går runt och är ledsen och trött. men jag tål inte hur mycket som helst.

nu ska jag återgå till Matilda, Jenny, Brett & Churinga.