du om någon borde förstå
det känns som om jag länge har balanserat på en smal klippa och hela tiden förberett mig på att snubbla till. jag vet inte mycket i nuläget men jag vet att jag måste försöka ställa upp och finnas där för min feminina sida av min familj.
mormor har precis åkt.
mormor har precis åkt.
jag ska snart jobba och idag är det min allra sista dag på bk, det känns lite. en krypande känsla som jag hoppas fortsätter att bara vara en dimmig känsla och inget som bryter ut i panik. det kommer bli grymt det här. jag behöver en förändring.
Kommentarer
Trackback
